Det var ju det där med avsked...

Min andra (bättre) hälft åker på torsdag och jag vet faktiskt inte hur jag ska klara mig. 

Det är med dig jag får pausa verkligheten ett tag, andas ut.

(Det här var det bästa jag kunde hitta i bildväg, på övriga 2845 bilder ser vi ut som mongon...)

Huvudsaken är inte bilden, huvudsaken är att det kommer vara så tomt här utan dig.

Ni är min familj

Hejdådå

Alla bara flyttar! Uppsala, Lund, Paris, Gdansk.. 

Jag vet att ni kommer ha det super, och att allt löser sig. Men jag saknar/kommer sakna er så att det gör ont i kroppen.

Hösten, verkligheten, oklarheten.

Nu är det höst, verkligheten har kommit ikapp mig.

Fast jag vet inte om det bara är dåligt, tycker det känns rätt mysigt. Har börjat sticka en halsduk nu, och då är det verkligen höst, det är nämligen mitt främsta hösttecken- garnnystanet.

Idag började vi på riktigt på nyckelviken, leran åkte fram och en lök är nu under uppbyggnad.

Jag och Vilma diskuterade det här med titlar, det är lite knepigt och ofta förödande. 

Kan man inte bara nämna honom som sin kärlek?

Ibland har man tur

Jag har fått en tur-trana av min finaste Sofie.

världens bästa tur-trana som nu pryder mitt fönster.

Onsdagsregn i goda vänners lag

Utanför mitt fönster regnar det, tur att man har vänner att blicka ut på regnet med.

För övrigt går den här veckan så långsamt.

Men nu snart, är det helg och så.