Nej, jag tycker nog att jag klarar mig rätt bra fast det är så många människor som jag förtvivlat saknar. Dagarna går fortare än de någonsin gjort och jag har det faktiskt oförskämt bra.
Denna helgen har det mesta hunnits med, afterwork, biljardhäng med arbetskollegor, kräftskiva med familjen, joggingturen, och återförening med en saknad bror.
Livet gott, allting gott.
Krigar mig framåt på nyckelviken, alla är så snälla så det går ju bra det med.
Tummen upp,
helt enkelt.
Nu är det för övrigt inte långt tills jag får åka till lund. Ska bli himla kul, längtar nästan lite för mycket. Man ska ju inte glömma att leva i nuet.. Sa någon någon gång!
