Osvenskhet och så var det det där med karma.

Den här veckan har jag känt mig osvensk, mycket tack vare en av mina fantastiska klasskompisar Isabel Bonett, en kvinna som inspirerar, ger mig energi och som jag verkligen ser upp till på ett bra sätt. 

Hon och jag spenderade måndagen med att samla karma. Detta genom att söka upp ägaren till ett förlorat skrivhäfte, personen i fråga blev mycket glad och det gjorde mig nästan varm i själen, jag och Isabel fick så fina ord att jag bara vill hitta fler block, eller vad det nu kan vara. 

För övrigt hade vi gipsblandar-disco i skolan idag. 

Ibland inser man hur bra man har det på många sätt.

Och vi har börjat med skulptur. Jag känner mig som hemma. 

Man andas ut, och sen andas man in.

Skrattade så mycket när jag läste titeln på den här bilden.

3 flickor 12 år.

(egentligen 18 men inte så noga...)

Den här helgen. Den här helgen.

Jag känner mig som en människa igen, som den människa jag är när jag får vara med människor jag älskar. De senaste dagarna har varit fyllda med just dom och det känns som att jag har fått andas ut.

Det bästa av allt är att helgen fortsätter, ända till söndag, och jag åker ner till Oskar redan imorgon, alltså ett efterlängtat återbesök i Lund.

Nu ska sovas. 

Heido

23.17 Mån 10 Okt

Jag är trött på att hävda mig.

Jag är trött på att jag inte hinner hälften av allt jag tänker att jag borde hinna.

Jag är trött på att jobba.

Jag är ganska trött på att jag är trött.

Och jag saknar er jag inte har här.