Diego Alborghetti
Det är ganska tydligt vad som genomsyrar mitt liv just nu, och det är först när jag har tiden för det som jag märks av här. Men det är ganska skönt, skönt att ibland få skriva av sig lite om allt och inget. På grund av just det som just nu förändrar min vardag, utöver alla fina människor runt omkring mig i skolan, på fritiden, på jobbet och hemma, kan dessa inlägg kanske bli lite lätt tjatiga. Men jag bryr mig inte, dels för att jag inte tror att det är någon som läser detta mer än jag och dels för att jag är trygg, lycklig och för det allra mesta väldigt glad över min tillvaro.
Jag är kär.
Japp, jag sa det och trodde aldrig. Någonsin. Att det skulle komma ur min mun.
Så vad sa munnen?
Förr i tiden läste jag en jättefin blogg här som heter LeLove, vilket väldigt många fler gör. Jag läste, blickade igenom alla fantastiska bilder fulla av hopp och kärlek och tänkte att det där bara passar vissa typer av människor. Inte sådana som jag. Men nu har jag börjat inse att det antagligen inte är så, att det händer både den bästa och den sämsta för att alla förtjänar det.
Kärlek.
Att jag skriver detta för mig att spy lite i munnen för att det är så fjantigt.
Men det är okej ibland,
att vara fjantig.
I vilket fall som helst är jag fortfarande så rädd att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig.
Jag är så rädd att jag ska göra dig ledsen, att jag ska såra dig på något sätt.
Egentligen borde jag väl säga allt detta på riktigt, men jag är för feg.
Tyvärr.
Åtminstonde just nu.
En vacker dag, kanske.
Något annat jag tänker på en dag som denna är hur mycket jag uppskattar sådana här dagar, när jag kan göra sådant jag känner för.
Att bjuda en fin klasskamrat som Nathalie Hopstadius på kaffe, ta ett varmt bad, slökolla på dålig tv.
Det är så jävla bra helt enkelt.
När jag har tid, då är så mycket så otroligt bra.
Den kallaste höstdag blir den finaste vardagen.
