Jag har aldrig varit så bra på det där med att vara gullig, är lite allergisk mot för söta par och sådant som är för fint.
Men jag försöker, okej? Jag gör mitt bästa och det kanske inte alltid funkar,
men ibland?
Det finns så mycket jag skulle vilja säga, så mycket jag skulle vilja visa dig men det är något i mig som trycker tillbaka de där viljorna.
Kan ju vara någon typ av försvarsmekanism vad vet jag.
Saken är den att jag tycker om dig så himla mycket,
när du säger något fint till mig, när du tittar på mig, när du är med mig är det som om ingen annan spelar någon roll längre för du är så himla fin.
Du är värd det bästa, det allra bästa för att du är bäst i världen.
Sådana här saker tänker jag på när jag inser att jag kanske borde vara i skolan. Men ibland orkar man bara inte.
Mitt kreativa kaos är ett faktum idag.
Så lite tid så mycket att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar